DAG 14: RESEDAG

Idag sitter vi bara på ett flyg hela dagen. Så vi tänkte skriva om lite saker som vi inte har berättat. 

Först vill vi tacka alla som var med i vår insamling. NI har gjort så att barnen äntligen har fått en lekplats. Så pengarna gick alltså till allt material för att bygga en gunga och en rutschkana, färg så att den inte blir rostig och så klart till de som byggde den. Det fanns lite metall kvar så vi hoppas att de kan bygga ett nytt fotbollsmål av det. Sen så bjöd vi även änkorna och alla barnen på en lunch. Alla är jätteglada och tacksamma för er som har bidragit, de ber mycket för er.  

Vi bodde i Japhet och Rebeccas hus där även några av barnen bodde. Det tog ca 2 min att gå till centret från deras hus. Centret är ett stort hus som är både barnens hem och skola för de mindre. Det är ett matrum, som oftast står tomt men på kvällen när de ska äta middag tar dom ditt bänkar som bord och sen så sitter de och äter på små plaststolar, vilka vi var för stora för. När vi var där vid middagen var det ett av de äldre barnen som alltid hämtade maten från huset eftersom att köket är där. Varje kväll var vi på centret och försökte hjälpa till med tex att ta fram stolar. Det var inga vuxna där under middagen utan de var de äldre som serverade och såg till att alla fick mat. Efter middagen gjorde de sina läxor. 

Det drack te och kaffe hela tiden. Så vid varje måltid så drack de te eller kaffe istället för typ vatten som vi är vana vid. Vi åt även många olika grytor med ris. I början så var det bara vi och Japhet som åt tillsammans och barnen åt på centret och det andra åt ute där köket var. Men efter några dagar så åt vi mer och mer med det äldre barnen och det andra som bor i huset. 

Det mindre barnen kallade oss för teacher medans det äldre barnen tilltalade oss med våra namn. Barnen älskar att ta på vårat hår, antingen gör det flätor eller så pillar det bara i håret. Ibland satt de även och pillade på ens naglar då vi hade nagellack.

När vi gick någonstans var det alltid någon som sa hej och ville prata med oss. När man möte barn blev de alltid glada och började vinka och skrek Hi. Alla vi möte var så glada och trevliga. 

Enligt oss var det väldigt låg säkerhetstänk i Tanzania. Då det tex i vissa bilar inte fans något bilbälte. Det var inte helt ovanligt att helt plötsligt se ett barn sitta med en stor kniv i handen. En liten tjej klev även på en såg och en annan hittade vi med en nål i munnen. 

Det är väldigt svårt att förklara hur det har varit då det är en sån stor skillnad från vad vi är vana vid.  Det har även varit svårt att förklara för dem hur vi bor och har det i Sverige. 

Det har varit en väldigt spännande resa och vi har lärt oss väldigt mycket. Vi hoppas att vi får möjligheten att åka tillbaka till Tanzania för vi kommer verkligen att sakna alla barnen så mycket.